I det mänskliga ögat finns en lins som används för att justera skärpedjupet. Linsen är transparent, bikonvex och bryter ljus. Genom att ändra kupningen på linsen kan vi ställa om ögat från att se bra på nära håll till att se bra på långt håll, och vice versa. Linsen är upphängd i ögats strålkropp, i trådar som kallas zonulatrådarna. Det är genom att spänna eller slappna av dessa trådar som vi kan ändra kupningen på linsen och därigenom justera skärpedjupet.
Linsen består av linsepitelium och linsfibrer, och omgärdas av linskapseln. Huvuddelen av linsen består av linsfibrer. Linsepiteliet ligger mellan linskapseln och linsfibrerna på framsidan av linsen.
Linsen är genomskinlig och har varken blodådror, nerver eller bindväv. Den får sin näring från kammarvattnet i ögat.
Linsfibrer
En majoritet av linsen består av linsfibrer. De är långa, tunna och tätt packade mot varandra. En genomsnittlig linsfiber är mellan 4 och 7 mikrometer i diamater.
Linsfibrerna ligger utsträckta från bakre till främre polen. Mitten av varje fiber befinner sig på linsens ekvator.
Linsfibrerna bildas i linsens epitelium.
Linsepitelium
Linsens epitelium hittar vi i den främre delen av linsen, mellan linskapseln och linsfibrerna. En huvuddel av linsens homostatis regleras av epiteliumcellerna. Näring, vätska och joner leds av ögats kammarvatten till linsen och epiteliumcellerna pumpar ut joner ur linsen för att bibehålla lämplig osmotisk koncentration och volym i linsen. Det är framförallt epiteliumceller vid linsens ekvator som upprätthåller det här utflödet. Inflödet sker vid polerna, utflödet vid ekvatorn.
Som nämnts ovan bildas linsens fibrer i linsens epitelium. Även linskapselns celler kommer ursprungligen från epiteliet.
Linskapsel
Linsen är helt omsluten av linskapseln. Linskapseln är ett genomskinligt, slätt och elastiskt membran bestående av collagen. (Närmare bestämt kollagen av typ IV.)
Zonulatrådar är fästa i linskapseln och linskapseln – och därmed även linsen – ändrar form beroende på om zonulatrådarna är spända eller ej. Du kan läsa mer om zonulatrådarna här nedanför.
Att linsen i ögat kan ändra form gör att ögat kan ställa om sig från att se bra på långt håll till att se bra på nära håll.
Linskapseln är inte uniform i sin tjocklek. En normal linskapsel är uppemot 28 mikrometer där den är som tjockats, och blott 2 mikrometer där den är som tunnast. Tjockast är den närmast ekvatorn och tunnast är den vid de både polerna.
Zonulatrådarna
I det mänskliga ögat sitter zonulatrådar (zonula ciliaris Zinnii). I enda änden är de fästa kring linsen, i andra änden kring strålkroppen (corpus ciliare) där ögats ackomodationsmuskel sitter. Zonulatrådarna är fästa i linskapsel 2 mm framför ekvatorn och 1 mm bakom ekvatorn.
När ackomodationsmuskeln drar ihop sig leder det till att zonulatrådarna blir slappa. Så länge zonulatrådarna är spända hålls linsen tämligen flat, men när zonulatrådarna blir slappa blir linsen mer sfärisk. Med en sfärisk lins ser vi bättre på nära håll.
Zonulatrådarna består av två lager. Dels finns här ett tjockt lager som är en samling av zonulafibrer, dels finns här ett tunnare lager som ligger intill håligheten fossa hyaloidea. I takt med att vi åldras minskar vanligen antalet zonulatrådar i ögat. Zonulatrådar består huvudsakligen av glykoproteinet fibrillin. (Fibrillin är nödvändigt vid skapandet av de elastiska fibrerna i bindväv.)
Zonulatrådarna, Zonula ciliaris Zinnii, är uppkallade efter Johann Gottfried Zinn. På engelska kallas de Zonule of Zinn.